I en pappkartong på cykelns pakethållare fraktades alla nödvändiga saker till det lilla hyrda torpet i Vekhyttan mellan de Blå bergen fyra mil från Örebro. Till nödvändigheterna hörde de kläder som skulle användas under sommaren. När det var dags att återvända till staden kastades dessa kläder, som under året blivit utvalda till den sk. ”Sista resan”. Lite bättre med utrymme blev det i garderoben på Slussgatan som var moster Karins adress under alla år. I dag på loppisen fanns många som också skickade sina kläder på ”Sista ”Resan” . Trots regn fick många bättre utrymme i sin garderob medan andra glatt fyllde på sin. Själv blev jag med en påse med ännu okänt innehåll.

Släpp fångarna loss det är loppis, så skulle man kunna beskriva insläppet på MALTES LOPPIS i H-borg. Åh!! mostrarna skulle ha älskat loppis. De var alla födda i en liten torpstuga utanför Örebro i slutet på 1800talet. Deras mor hörde jag ofta talas om men fadern nämndes aldrig. Redan från födseln matades de med en överlevnadskonst utan motstycke. Loppis skulle för alla dem varit ett besök i himmelriket. Här kommer ett av deras spartips: Köp en burk sill. Ät sill och potatis dag ett. Dag två potatis och sillspad. Smaken är ok. Du sparar några kronor. Så sparade mina tanter till sina barns utbildning. En brosch som jag föll för i dag var från Oscar de la Renta.

Kanske den betalar sig med ”ränta”. För nog är det så att jag blivit mycket lik dessa mostrar. Lever dock ej på sillspad!