Livet rinner snabbt. Jag tittar numera ständigt på väderleksrapporterna från TV. Sol = sådär loppisväder. Moln = toppen loppisväder. Regn = kass loppisväder. Sista tiden har det varit lite av varje. Till söndag lovar spåmännen blandad kompott. I min barndom, som i alla andras barndom, sken alltid solen. Då var det också dags för de sk. Puffbyxorna som syddes av mammas gamla sommarklänningar. Billigt och fin återvinning. Föräldrarna hyrde torp hos någon bonde. Betalningen fixade min pappa genom att hjälpa till med traktorkörning på all sin lediga tid. Bäst av allt var besök hos moster Karin i torpet Kjälltorp. Där bjöd på härliga bad i Bäcken. En liten bäck i Kilsbergen som turligt nog gjorde en fin krök och breddade sig en aning, så att en liten stadsflicka kunde njuta av det iskalla brungula vattnet samtidigt som veckans tvagning ägde rum. Och livet bara lekte!

I en pappkartong på cykelns pakethållare fraktades alla nödvändiga saker till det lilla hyrda torpet i Vekhyttan mellan de Blå bergen fyra mil från Örebro. Till nödvändigheterna hörde de kläder som skulle användas under sommaren. När det var dags att återvända till staden kastades dessa kläder, som under året blivit utvalda till den sk. ”Sista resan”. Lite bättre med utrymme blev det i garderoben på Slussgatan som var moster Karins adress under alla år. I dag på loppisen fanns många som också skickade sina kläder på ”Sista ”Resan” . Trots regn fick många bättre utrymme i sin garderob medan andra glatt fyllde på sin. Själv blev jag med en påse med ännu okänt innehåll.

Släpp fångarna loss det är loppis, så skulle man kunna beskriva insläppet på MALTES LOPPIS i H-borg. Åh!! mostrarna skulle ha älskat loppis. De var alla födda i en liten torpstuga utanför Örebro i slutet på 1800talet. Deras mor hörde jag ofta talas om men fadern nämndes aldrig. Redan från födseln matades de med en överlevnadskonst utan motstycke. Loppis skulle för alla dem varit ett besök i himmelriket. Här kommer ett av deras spartips: Köp en burk sill. Ät sill och potatis dag ett. Dag två potatis och sillspad. Smaken är ok. Du sparar några kronor. Så sparade mina tanter till sina barns utbildning. En brosch som jag föll för i dag var från Oscar de la Renta.

Kanske den betalar sig med ”ränta”. För nog är det så att jag blivit mycket lik dessa mostrar. Lever dock ej på sillspad!